My immortal



Trots att jag blir hur deppig som helst när jag hör den här låten, så finns det något inom mig som får mig att älska den.

Det kan vara ganska skönt att vara ledsen ibland. Är det något som ligger och tynger är det bara bättre att få ut det. Då ligger den här låten nära till hands.

Den här låten påminner mig om massa saker.. Jag minns speciellt en dag då jag bara satt och hade den här låten på repeat och bara grät. Nu såhär i efterhand kan man se hur dåligt man mådde just då. All press över allt. Frustrationen och besvikelsen över att man misslyckades med allting. Jag försökte alltid att undvika äta, jag ville ha anorexia. Av någon sjuk anledning ville jag ha anorexia, hör ni hur sjukt det låter? Uppmärksamhet, ja kanske, man ville ha någon som tyckte synd om en. Idag skulle jag inte önska min värsta fiende en sjukdom som den. Som tur var höll aldrig mitt matuppehåll längre än till middagen, haha. Men det var bara bra, nu inser man att det var rätt lite att äta på en hel dag ändå, även om det var bättre än många andra fall. Men grejen att man gjorde om det varje dag. Många dagar hetsåt man vid middagen för att man var så jäkla hungrig, jag åt allt jag kom åt, och det funkade ju inte heller. Ångesten kom alltid, o då var man näste man in på toaletten. Jag blir jättekänslig och grinig när jag inte äter, så jag måste ha varit rena psykfallet till och från. Man mår inte bra av att inte äta. Sen var det så mycket mer än så. Jag var kär för första gången.. O bara det fick mig att bli världen hormonmonster typ. Humörsvängningar säger jag bara.

Nä tonåren var tuffa. All den pressen att passa in. Och besvikelsen när man inte levde upp till sina egna förväntningar och misslyckades. Än idag antar jag att man fungerar på samma sätt, men det är inte alls till samma grad. Idag vet man att man duger ändå, oavsett om man har ett o annat kilo för mycket, det är åtminstone inte samma tryck på att göra något åt det. Trots size 0 o all mediepåtryckning så vet man att det är ett rätt sjukt ideal.

Idag har jag gjort ett val att inte bry mig så mycket. Inte alltför bra kanske, då jag äter allt onyttigt jag kommer åt i för stora mängder och aldrig tränar. Haha, men ändå. Jag skulle aldrig få för mig att banta tills jag kom i en 12årings kläder. Sen att man borde börja reducera lite i kosten och lägga till ett och ett annat träningspass i veckan, det är en annan sak. För mycket fett är inte heller bra för kroppen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0